© Copyright Responz i Samhället  |  www.responz.info |  info@responz.info

MÅNADENS INSPIRATION

Iquazus vattenfall är ett av världens mäktigaste och vackraste vattenfall man kan beskåda. Året 1999, gjorde jag denna resa till syd-amerika tillsammans med 20-tal andra personer från svenska kyrkan. Vårt första uppehåll blev Rio de Janerio, där vi stannade några dagar för att sedan resa vidare till detta fantastiska vattenfall - Iquazus vattenfall - ett natur reservat.

Vi bodde på ett hotell några kilometer från vattenfallen. En tidig morgon beslöt jag mig för att göra en  liten utflykt till vattenfallen, när de andra i gruppen tryggt sov, smög jag mig tyst upp för att inte väcka någon av dem. Jag tog min ryggsäck, plockade ner några bananer och en papaya, självfallet också min kamera som följde mig vart jag än gick. Mitt intresse var att filma sevärdheter och här fanns det ofantliga möjligheter, såsom vattenfallen, vilken jag därefter gjorde till en DVD.
 
Det var en liten skön promenad att gå så här på morgonen., Allt var så tyst och fridfullt, men när jag mig närmade vattenfallen ökade ljudet kraftigt tillsammans med fågelkvittret och ett flertal tjoande apor i träden.
Några lemurer granskade mig utan att ta någon som helst notis om min närvaro. En spontan reaktion kom mig att putta ner en av lemurerna i en papperskorg. Varför jag gjorde så det vet jag inte själv, kanske var det för att få dennes uppmärksamhet, vilket inte lät vänta på sig. Lemuren for upp som en blixt ur papperskorgen och blängde ilsket på mig, så uppmärksamhet fick jag verkligen, men ännu mer fick jag dåligt samvete.
”Förlåt, det var inte min mening”, ursäktade jag mig och försökte rentvå min elaka handling genom att dela med mig av min frukost, bananerna och papajan. Det verkade som om den lilla lemuren förstod vad jag sagt, för den såg genast mycket mera förlåtande ut, när den tog emot frukterna.
Ett par kolibris - små fåglar inte mycket större än fjärilar - slog sig ner alldeles intill mig på en färgglad orkidé. De små sagolika underverken, vars snabba vingars rörlighet var näst omöjliga att uppfatta, de tycktes stå helt stilla i luften. Känslan av att få se kolibri på så nära håll, ute i den fria naturen, var en fantastisk känsla.  
En japansk grupp, män och kvinnor, hade också sökt sig till denna andliga atmosfär och intog sin Taiji qigong i en stilla och långsam takt. Det var en fröjd att se deras skicklighet att bemästra sina kropps-rörelser, som var så väl synkroniserade i gruppen i en perfekt harmoni.
Tusentals små svalor flög blixt-snabbt in och ut i vattenfallen, utan att spolas bort av de kraftiga strålarna. Bakom vattenfallet hade de sina boplatser i all trygghet och där inga obehöriga gäster kunde nästla sig in. De flög så otroligt snabbt mellan vattendropparna, de tycktes bli upplösta ur intet, för att strax därefter återkomma i en ny manifestation.

Det fanns också ett Italienskt filmsällskap med kameror, ljus och ljud-uppsättningar, där Giovanni ingick i som filmproducent. Vid det tillfället år 1999, hade jag endast fått en snabb blick av honom, som sedermera 10 år senare kom att visa sig få så stor betydelse i mitt liv. Nog var det väl lite märkligt, men allt tycks ha ett universellt samband.

Efter flera timmars vandring i djungeln, förstärktes bruset av helikoptrar från polis och räddningstjänst, som cirkulerade runt vattenfallen. Jag anade att något obehagligt hade inträffat, men visste inte vad som hänt. När jag på eftermiddagen kom hem möttes jag av oroliga vänner, som oroat sig för mig, dock helt i onödan. De berättade om de båda båtarna, som hade kolliderat i det virvlande vattenfallet, många hade skadats och några hade till och med förolyckats. Gruppen visste dock redan dagen innan att jag hade haft vissa planer på forsränning eller en utflykt för att filma vattenfallen.

Den dagen hade mitt val blivit filmande - så tur var väl det - sådant kan man aldrig veta i förväg. Jag hade verkligen njutit av min ensamhet och upplevelsen hade varit en euforisk känsla, som ytterligare förstärkts av närheten till djur och natur och fått mig att känna en inre frid och stillhet.

Iquazus vattenfall i Brasilien

Vatten, vatten - bara vanligt vatten och jag.

Jag undrar om det finns några ord på jorden,
som skulle kunna beskriva denna
fantastiska natur-upplevelse.
Jag skulle önska att alla människor en
gång i livet borde få uppleva denna känsla,
som i ord är och var obeskrivlig.
Känslan var enorm!

Iquazus vattenfall i
Brasilien och Argentina

       Vatten, vatten - bara
                 vanligt vatten!